För ett tag sedan hade jag ett mycket trevligt besök av Ina Degerlund. Hon går journalistutbildningen i Umeå och ville därför göra ett reportage till Aspiranten om att gå till ett Medium.

Aspiranten.se är journaliststudenterna vid Umeå universitets egna webbtidning. För att få en helhetsupplevelse fick Ina både Medial Vägledning och Spådom i Tarotkort under hennes besök.

HÄR kan du läsa Inas artikel!

Jag dricker nervöst ur mitt vattenglas.
Jag försöker att inte bekräfta det hon säger på något sätt, men jag känner väldigt mycket igen mig själv i det hon säger. 
Hur kan hon träffa rätt på så mycket utan att veta någonting om mig?

// Utdrag ur artikeln

Det är inte alltid lätt att förklara vad vägledning innebär. Alla vi Medium jobbar olika och har olika begåvningar och förmågor, dvs hur vi tolkar och presenterar det vi får till oss. 

Det är andevärlden som talar om för klienten vilken slags vägledning hen behöver just nu. Vad som pågår i hens inre, medvetet eller omedvetet samt vad som händer runt hen samt vad hen har att räkna med nu och framöver.

Man kan säga att vi Medium är ett verktyg som förmedlar budskapet, som en radioapparat med rätt kanal inställd. Vi kan också presentera våra förmågor i olika tjänster, vissa använder sig ex endast av Orakelkort eller Tarotkort medans andra kombinerar sina mediala förmågor och verktyg, allt för att ge klienten den bästa hjälp hen kan få. Det finns inga regler hur det måste vara utan vi använder det sätt som vi känner oss trygg med och som vi får starkast samt bäst kontakt genom.

”En tanke som slog mig var att när man sitter hos dig så har man lämnat alla sina problem om de så är sånt som varit eller projektioner på en tänkt framtid så man kan plocka fram dem och objektivt titta på dem och skärskåda dem på ett annat sätt.
Så när man sitter hos dig så är man i nuet!
I övrigt så fick jag svar på den fråga jag alltid bär… och det är ifall jag fortfarande går på rätt väg och det gör jag, jobbig, lång och prövande men dock på rätt väg. Som du sa första gången, då varnade du mig för att försöka ta genvägar, för om jag går vägen hela vägen så kommer jag också dit jag vill…
Tack så mycket Malin.”

”Jaharran”

Här nedan kan du höra ett utdrag från en vägledning. 

“Tack för den Mediala Vägledningen, blev väldigt positivt överraskad då jag inte hade några som helst förväntningar över detta så det var väldigt lärrorikt och spännande! Man fick en bekräftelse med en knuff i rätt riktning!”

/Inspelad klient

Jag vill aldrig ha någon förhandsinformation om mina klienter, jag vet oftast bara ett namn, telefonnummer och den tid som är inbokad.

När vi börjar samtalet så berättar jag för klienten vad jag har fått till mig och hen får sedan reflektera över vad jag har sagt. Andevärlden värderar inte vad som är bra och dåligt, rätt och fel. Utan de vägleder klienten till hens högsta bästa och till hens sanna natur och livsväg.

Mitt upplägg ser ut så här för att klienten skall känna att detta är autentiskt och inte ett vanligt samtal.

Efter att klienten gett sin reflektion har hen självklart möjlighet att ställa frågor och om det är något övrigt hen vill ta upp. För mig är det viktigt att klienten känner att jag jobbar med bevisföring, dvs att jag inte pratar och framför generell information utan endast det som bara klienten kan veta något om. Jag har full tillit till att jag får korrekt information från mitt Andliga Team.

En mycket vanlig direktreaktion hos klienten är ”Wow, det var precis det här jag behövde!” eller ”Äntligen får jag en bekräftelse på det jag redan visste eller anade!”. Andra kan bli lite chockad, eftertänksam och behöver tid att smälta informationen som kommit fram. Innan vi avslutar vårt samtal säger många klienter att det känns som om de har blivit tio kilo lättare och fått mer energi.

Vi som jobbar som Medium har ett stort ansvar vilandes på våra axlar och för mig är det viktigt att mina klienter känner att de har fått den vägledning som de behöver just nu. Vi har dock alla vår fria vilja och ändrar delvis och/eller skjuter på vårt öde beroende på hur man väljer, både med de val vi ställs inför och hur vi väljer att handskas med olika situationer.

Fram till ca 24–25 års åldern såg och visste jag när människor skulle gå bort. Det var väldigt, väldigt jobbigt!

Jag blev mamma för första gången samma år som jag skulle fylla 23 och minns fortfarande ångesten jag kände över att jag när som helst skulle kunna se eller få en förnimmelse av död eller katastrof som innefattade dottern. Än värre blev ångesten året efter, då andra dottern såg dagens ljus. 

Räddningen kom genom ett Medium som lärde mig hur jag kunde göra ett avtal med mitt Andliga Team. Ett avtal som gör att jag inte längre ser dessa händelser i samma utsträckning.

Min livsväg är att hjälpa människor på deras livsväg. Att ge dem nästa steg för att utvecklas som människa och vad deras Högre Jag efterfrågar. Därför förmedlar jag aldrig katastrofer, svår sjukdom eller död till mina klienter.

”Det du sa var sol klart när det gäller Krille! Han är verkligen Dr Jekyll och Mr Hyde och han pratar sig alltid ur situationer. Jag kommer nu att ta tag i situationen när det gäller honom och bestämma mig  för hur jag ska göra. Det är som du sa, jag måste börja vara ärlig främst mot mig själv men även mot honom!
Jag behövde verkligen detta, så stort tack!”

//Elisabeth

Skillnaden mellan en Kanalisering och Vägledning är att i Kanalisering jobbar jag för att få Ande kontakt och därigenom få information samt vägledning till klienten. Vid Vägledning jobbar tillsammans med mitt Andliga Team och klientens Guide/Guider och de ger klienten den vägledning som hen behöver just nu. Med kärlek och det Högsta Goda försöker jag synliggöra det som inte alltid är uppenbart.

Det händer ibland, men inget jag kan garantera, att det är någon släkting, närstående eller vän från Andevärlden som kliver fram i en Vägledning.

”Jag blev så glad och samtidigt chockad!!!
Det är verkligen som du sa, bla om mod och rädsla att hamna i rampljuset….det är precis det, rädslan att hamna i rampljuset och bli  något av en offentlig person! Hur kunde du veta det? Jag tyckte också mycket om att du gav så bra tips och råd  om hur jag kan jobba bort min rädsla så att jag finner min styrka och mitt mod så att jag kommer ännu längre på min karriärstege. Detta gav mig verkligen ny energi!
Tack snälla Malin!!”

//Catharina

Välkommen att boka en tid! Har du inte möjlighet att besöka mig? Var inte orolig, det fungerar lika utmärkt att göra en vägledning via telefon sk distanstjänst.

Det här går inte att beskriva med ord, det måste upplevas!

// Lars

Att jag får ha denna möjlighet att hjälpa människor, fyller mig med stor tacksamhet! Jag vill att du ska känna dig trygg och välkommen till mig! 

Med Ljus & Kärlek
Malin Berglund Proffesionell Coach, Medium & Healer

Syftet är att genom att nyskapa en musikalisk berättelse i modern gestaltning med en historisk sann berättelse – visar vi på att historien upprepar sig i nya former.

Detta är en musikalisk berättelse om familjen Smed som sökte ett bättre liv i Sveriges Amerika – Norrland. De kom från området längs den Ångermanländska kusten, från de små stugornas och de stora barnkullarnas land. 

Då familjen Smed var stora entreprenörer på sin tid, i mitten av 1800-talet, gestaltas det i vår konsert och belyser det faktum att även dåtidens människor drevs av entreprenörskap och framtidsanda. Vi vill visa på hur människans entreprenörskap och sökande har betydelse till att förbättra integrationen och skapa en bättre vardag. Idag har vi stora utmaningar att integrera våra nyanlända. 

Vi har ett gemensamt kulturarv, musiken, men givetvis även stora skillnader. För att öka samarbetet mellan länder och skapa förståelse för de kulturella skillnaderna är det viktigt att ha en gemensam nämnare som alla kan förstå, oberoende av språk, psykisk- och fysisk förmåga eller bakgrund. Som denna bro kan musiken genom sitt universalspråk föra människor och länder närmare varandra. Vårt projekt är ett bidrag till detta brobyggande. 

SMED är resultatet av en forskningsstudie som Ulf Nordwall gjort kring historien om nybyggarlandet Norrland. 

Vi får under 1800-tal följa släkten till fältjägaren Jonas Jonsson Smed, född den 14 mars 1810, död genom drunkning i Vallsträsket den 13 november 1839. Smed hade i sällskap med sin fru, Anna Brita Jonsson Smed, gått över isen från västra sidan av sjön. I närheten av Nölåkersberget brast isen och båda hamnade i vattnet. Med gemensamma ansträngningar tog sig Anna-Brita upp på isen. När hon försökte hjälpa Jonas hamnade de båda åter i vattnet. Jonas lyckades hjälpa upp Anna- Brita ur vaken och sade åt henne ”att inte försöka hjälpa mig” då drunknar vi båda två. ”Det är bättre att jag drunknar, spring du hem till barnen” uppmanade Jonas innan han gick till botten. Det sista Jonas i sin kamp från att drunkna försökte lugna sig med var att familjens fyra barn hade sin mor Anna-Brita hos sig. Att Jonas Jonssons Smeds son, Anders Jonsson Smed, 50 år senare skulle omkomma i sommarfisket genom drunkning var en sådan fasansfull tragedi för släkten Smed att man än idag, 150 år senare, talar om den. En tragedi som medförde hårda prövningar såsom barnaktion, svält och misär.

Här skulle historien om släkten Smed kunnat ta slut, men istället för att ge efter för motgångar reste sig släkten Smed. En oväntad kärlekshistoria resulterade i ett giftermål och nio nya liv.

Kommande konserter
11 april kl. 19.00, Lillan Luleå
12 april kl. 19.00, Härnösands Stadsteater
13 april kl. 19.00, Thule Teatern Örnsköldsvik
15 april kl. 14.00, Västerbottens Museum Umeå

Vill du att SMED skall komma till din stad? Hör gärna av dig!

En unik inbjudan!
Ensemblen har fått en unik inbjudan till Chicago för konserter i maj 2018 på Swedish American Museum och på Nordic Culture Center in Rockford!

Nu är Lyckoamuletterna färdiga för laddning!

En Lyckoamulett / Talisman är ett föremål som kan laddas med specifika egenskaper och som ska ge beskydd eller skänka lycka till ägaren. Från tidens begynnelse och genom hela historien har det på alla kontinenter och i nästan varje kultur konstaterats att Amuletter använts. Ofta laddade med ett syfte som den är avsett att representera. De krafter som beskrivs av föremålet bör vara i exakt harmoni med dem du vill locka, och ju mer exakt symbolismen desto lättare är det att locka den här kraften.

Den här Amuletten har Livets Träd utstansat, med rötterna i jorden och grenarna utsträckta mot solen och himlavalvet, omgärdad med bokstäver i runskrift som står för bla. rikedom, glädje, behov etc.

Du kan beställa en Amulett till dig själv, ge bort den till någon annan eller till din bostad. Den är dock väldigt personlig så den bör inte tas på av andra människor, deras energi överförs då till den och kraften kan gå förlorad.

Ge din Talisman en specifik uppgift!

Du berättar för mig vilken önskan/önskningar och vad du vill uppnå med din amulett. Jag laddar din amulett med den intention som du har och det är det som ger den sin specifika energi och uppgift. 

Sedan ger du den uppmärksamhet, bär den nära, pratar med den på ett positivt sätt och upprepar det den är laddad med. Glömmer du bort din amulett så försvagas den. För att den ska vara kraftfull bör den inte laddas med mer än tre önskningar.

Livets Träd kommer med ett halsband som går att plocka bort. Hur länge den är aktiverad och fungerar är svårt att svara på, ibland använder den all sin kraft på en gång, ibland pytsar den ut lite i taget och det händer, att den inte fungerar alls. Varför, är svårt att veta. Den kan dock bara göra gott i ditt liv!

Jag laddar din Amulett med den intention/önskan som du har och det är det som ger den sin specifika energi och uppgift. Du kan ge bort den till någon annan eller till ditt boende. Göm den då utom räckhåll. Den är väldigt personlig så den bör inte tas på av andra människor, deras energi överförs då till den och kraften kan gå förlorad.

Här kan du beställ din talisman

A talisman is an object that can be charged with specifik properties that offers protection and bring good luck to the possessor.

From the beginning of time and throughout history, it has been found on all continents and in almost every culture that amulets have been used. Often charged with a purpose which it is intended to represent. The forces depicted by the item should be in exact harmony with those you wish to attract, and the more exact the symbolism, the easier it is to attract said force.

This Talisman has tarnished the tree of life, with its roots in the ground and its branches stretched out against the sun and the sky, surrounded by letters in runic that stand for ex. wealth, joy, needs etc.

You can order an Amulette to yourself, give it to someone else or to your home. However, it is very personal, so it should not be touched by other people, their energy is then transferred to it and the power can be lost.

Tell me what wish / wishes and what you want to achieve with your Talisman and I charge your Talisman with the intention you have and that’s what gives it its specific energy and task. Then you pay it attention, carry it close, talk to it in a positive way and repeat what it’s charged with. If you forget your Talisman, it will weaken it. In order for it to be powerful it should not be charged with more than three wishes.

How long it’s enabled and working is hard to answer, sometimes it uses all its power at once, sometimes it pours it out a bit at a time and it does not work at all. Why it´s so is hard to tell. But it can only do good!

For now, only shipping in Sweden.

Kommer du ihåg Halvan, den där dagen på jobbet för några år sedan när vi som vanligt satt och spånade vid kaffet?

Båda kände vi oss missnöjda. Missnöjda med oss själva, med vår brist på disciplin gällande vår hälsa. Och en av oss kom på den där snilleblixten att Tjejklassikern borde vara en kanonbra stimulans och motivation för att få igång oss.

Sagt och gjort. Vi satte igång direkt och kände att det här var precis vad som behövdes för att vi skulle börja bli hälsosamma. Men eftersom vi är mycket metodiska och grundliga till vår natur skulle det vara ”first things first”. Och det var att berätta för alla på jobbet förstås!… Det visade sig att det skapades en hel del engagemang kring det här. Och en hel del frågor. Som vi inte hade svaren på… ”Vad ska ni börja med?” ”Hur har ni lagt upp träningen?” ”Har ni all utrustning som behövs; cykel, skidor, våtdräkt?”…

Det fick bli en fikastund till, vi insåg att här krävdes det lite mer tankearbete. 

Vi öppnade din laptop och googlade lite. Oj, det var dags att anmäla sig till Vansbrosimmet! Redan?? Vem tänker på att simma när det snöar ute? Men vi betalade in och kunde nu glatt annonsera på jobbet att vi skulle börja vår resa med Vansbrosimmet och att vi genom din mamma redan ordnat boende. Nu följde fler frågor, och det var dags för en fikastund igen. Men nu behövde vi vara lite kreativa, tänka utanför boxen. Allt verkade så uppstyrt, och vi vill ju gärna styra upp själva. Så kom bloggidén. Och den skulle heta Helan & Halvan, våra silhuetter ser ju lite ut som de där två. Ojojoj, det gick många koppar kaffe för att diskutera upplägg och innehåll och framförallt dra in våra kollegor i resonemanget. De var med på noterna och såg fram emot lanseringen. Men den dröjde… Vi var inte riktigt klara med den kreativa fasen kände vi. Så gick ytterligare en liten tid, och omtänksamma kollegor undrade om vi hade våtdräkter. Vi skattade gott, jamen vi ska ju simma i juli, inte NU!!! De fortsatt omtänksamma kollegorna informerade oss om att det nog ska till en våtdräkt ändå, och att vi kanske skulle passa på att titta på annat material när de rear ut, inför respektive säsong är det ju fullpris. Det här fick igång oss!! Nu skulle här köpas utrustning!

1. Besök på affär med våtdräkter. Inte optimalt att prova våtdräkt när man trippar in med tight kontorskjol, nylonstrumpor o annat… Vi drog ändå på oss dessa fodral, men efter provningen var vi både fysiskt och mentalt slut, bland annat över chocken av priset på den värdefulla varan, så vi tackade för oss och lovade varandra att gå tillbaka när vi var lite mer förberedda och pålästa. Vi var därmed inte helt redo för Vansbrosimmet ännu.

2. Löpskor och löpkläder. Det gick finfint, enkelt och kul att prova och kostade inte en förmögenhet. Vi lämnade affären och kände oss helt redo för Lidingöloppet.

3. Cykel. Den oerhört vänlige försäljaren visade oss, efter att vi nämnt Vättern Runt, till avdelningen för lämpliga cyklar för ändamålet. Tyckte han. Det tyckte inte vi. ”Men, alltså, vi vill nog ha lite mer vanliga cyklar, du vet sådana där man kan sätta en cykelkorg på…” Den stackars tålmodige försäljaren frågade försynt om han missförstått det här med Vättern Runt. ”Nejdå, men VI tänker inte sätta oss på något sådant där!” Ja, säger han, fortfarande lika tålmodigt, det är klart att man kan ha vilken cykel man vill, det beror kanske på ambitionen”. Vi tittade på varandra, på cyklarnas prislapp och bad att få fundera och återkomma. Vi kände oss inte redo för Vättern Runt ännu.

4. Skidor. Tja, vi hittade ett urmysigt fik på vägen, och där trillade skidorna ur huvudet på något vis.

Nästa dag lovade vi varandra att ta tag i det här med utrustning ordentligt någon dag framöver. Vi behövde liksom bara lite mer tid att utforska marknaden… Och tiden gick, som Monica Zetterlund sjöng.

Men oj, vad vi var kreativa under den här tiden. Och våra kollegor lovade starta en supporterklubb, de hade idéer på T-shirts och allt möjligt. Det var en härlig tid, ingenting kändes omöjligt och vi skulle göra Tjejklassikern! Och någonstans på vägen, efter ett antal frågor om när vi skulle börja träna, så köpte vi ett gymkort på Actic, de hade bassäng också, så det var optimalt. Det var bara det att fiken kändes ännu mer optimala med sitt utbud, och de utgjorde en så fantastisk inramning för den kreativitet vi behövde få utlopp för. Det här med blogg tog ju lite tid att prata sig igenom.

Snön försvann från marken, björkarna blev gröna och vi var kreativa.

Men nu höjdes lite oroande röster om huruvida vi verkligen börjat träna eller inte. Att inneha ett gymkort räcker ju inte hela vägen. Och så plötsligt var det bara fem veckor till start. Vi började nog tvivla själva nu, men ville inte medge det, och hur svårt kan det vara? Nej, på med badkläderna bara, hoppa i bassängen på Actic, 1000 meter i lugnt tempo, det var en bra mjukstart kände vi. Och vi intalade varandra att det här med våtdräkt nog skulle fixa sig på något sätt när det var dags för det.

Och det gick jättebra, vi kom ihåg våra badkläder på morgonen, hoppade i bassängen efter jobbet. Och grädden på moset var ju att vi med vår simstil kunde prata med varandra medan vi simmade. Ja, ni vet den där simstilen man lärde sig i simskolan när man var 7 år; hakan ovanför vattenytan. Hela tiden. Vi simmade en längd, vi var mycket nöjda, vände och simmade en längd till, totalt var vi uppe i hela 40 meter nu. Vansbrosimmet kändes uppnåbart, hurra! Och vi sa till varandra att ”det här grejar vi!” Så vände vi. Och DÄR, just där, fick jag kramp i benet och kunde omöjligt fortsätta. Du, Halvan, blev så full i skratt att du fick en rejäl kallsup och fick avbryta. Jag tror vi skrattade oss igenom dusch och omklädning och hela vägen ut till bilarna. Det var då du sa;

-Vi behöver en plan Helan!

-Ja, vi kanske måste träna lite mer, sa jag.

-Nej, sa du, vi behöver en plan för att förklara för alla varför vi inte kommer simma Vansbrosimmet.

Ingen blogg, ingen utrustning förutom ett par löparskor och inte gå till start när vi betalat och engagerat alla kollegor. Tja, vi försökte oss nog på något slags nödlögn, men som vi är, kunde vi inte hålla tyst till slut, utan berättade allt som det var.

Och jag fick inte det där lilla guldsmycket i form av en prinsesskrona man får köpa när man gjort Tjejklassikern.

Vi fortsatte fika och prata, vi har ju aldrig haft några problem med samtalsämnen direkt. Men så kom kallduschen. Den dagen då du berättade att du satt igång att träna och engagerat en PT. Alltså, du gjorde det verkligen. Inte för att göra Tjejklassikern. Du bara satte igång att träna. Förräderi, tänkte jag! Tills jag insåg att det var kanske ungefär så man borde göra. Så jag bestämde mig att göra likadant, med den skillnaden att jag antog samma metodik som när vi skulle göra Tjejklassikern. Och resultatet blev, föga förvånansvärt, detsamma. Jag gjorde ett par tappra försök att få med mig någon annan på Tjejklassikern igen, men insåg att jag själv var helt fel ute.

Men, dagen kom till slut! Dagen när jag ringde och sa att jag påbörjat Klassikern! Och att jag avverkat 500 meter hittills av de 3000 som Vansbrosimmet är! Det behövdes ingen våtdräkt, ingen resa, inga övernattningar, ingen anmälan ett halvår i förväg! Jag hade kämpat i 30 minuter i en roddmaskin istället, tio minuter hemifrån, på gymmet. Du utropade direkt; ”Jag är på!”

ICA-klassikern blev vår räddning, nu har vi räddat vårt anseende och ska till slut göra en Klassiker.

Om det står Tjej eller ICA framför spelar absolut ingen roll. Och jag satte mig och skrev det här, som kanske faktiskt skulle kunna bli början på den där bloggen vi pratade om!

Vi är två kvinnor i 50–55-årsåldern. En har aldrig tränat, en har tränat mycket i sin ungdom men sedan liksom kommit av sig. Vi ser ut som Helan o Halvan i silhuett, och vi är nu mycket stolta att vi ska göra klassikern och att ICA gett oss möjligheten att rädda lite av vårt skamfilade anseende! Dessutom slipper våra kollegor att tillverka supportertröjor, de kan heja på oss vid fikahörnan, eller var de vill på distans!

Vad säger du Halvan, visst är det fantastiskt! Och nu när vi klarat av Vansbro simmet, vem tror du kommer först i mål i Lidingöloppet? Du eller jag? Inte för att jag är tävlingsinriktad, jag är förstås bara nyfiken ;-)… 

Vid pennan, eder Eson

I människans värld är inget någonsin enkelt. Rätt tanke till rätt handling verkar på ytan skilja sig åt mer och mer i vårt samhälle. Allt ska gå med vindens hastighet, gärna vara någon form av quick fix och helst inträffat redan igår.

Ett till synes ekorrhjul av stress och ångest i egosystemet. Individen är ofta så (själv)upptagen med dessa intryck, upplevelser och handlingar i vardagen så man frågar inte sig själv ”vad vill jag egentligen?”, ”när är jag riktigt glad?” och ”vill jag känna mig som jag gör?”.

Sover människan okunnighetens sömn och drömmer världen som verklig?
Omvärlden har också förmågan att se på människor såsom de ser på sig själva, hjälplösa och som offer eller som självständiga och framgångsrika.
Kan det i vissa fall vara brist på självinsikt, konsekvensanalys och reflektion som gör att en del springer in i den berömda väggen?

Jag ligger på sängen med armarna utbredda.
Jag är ett ankare som grävt ner sig ordentligt och håller kvar
den väldiga skuggan som flyter där ovan,
det stora okända som jag är en del av och som säkert är viktigare än jag.
//Tomas Tranströmer, ur “Carillon” från ”Det vilda torget”, 1983

Så vad är det då som börjat hända i The Matrix, även kallad världen?
Ett uppvaknande, en framväxande medvetenhet!
Medvetandet är den inre rymd i vilken tankarna existerar när denna rymd har blivit medveten om sig själv. Tänkandet, en medveten process som ständigt pågår i människans psyke.

Coaching har fått ett uppsving i Sverige!
Aldrig förr har så många sökt sig till en coach. Det finns idrottscoach, karriärcoach, kostcoach, viktcoach, livscoach, personlig coach, ledarskapscoach, affärscoach, säljcoach, kärlekscoach och många, många fler.
Det finns en coach för alla! Det har till och med blivit inne bland yngre att vara med coach.

Vad är det som orsakat denna utveckling?
Vad är det som gör att människan nu vill ha hjälp att bli guidad till en önskad plats från att tidigare, i mångt och mycket, skall ha klarat allt själv?

Äldre generationer slöt sig samman i kollektiv för att gemensamt åstadkomma förändringar medans dagens ungdomar ställer sig frågor som ”Vad vinner jag på det här?” ”Finns det andra möjligheter på andra håll?”
I rekryteringssammanhang ställer kandidaten gärna frågan ”Vad kan ni som företag göra för mig?” inte ”Hur kan jag stå till tjänst för företaget?”.
Värderingar ger upphov till attityder som sedan styr och påverkar vårt beteende och handlande. Beteende är alltså de handlingar individen väljer att utföra beroende på de val individens attityd ger upphov till. Den kan också beskrivas som en reaktion på attityder, stereotyper eller fördomar individen bär på. Beteendet eller vårt handlande kan vara både medvetna eller omedvetna och frivilligt eller ofrivilligt genomförda.
Vi ser tydligt att mycket fokus idag ligger på värderingar som premierar individens utveckling och de personliga behoven. Redan i låg ålder så får vi lära oss i skolan om eget ansvar, självständigt tänkande och ett kreativt arbetssätt.
Är Jantelagen starkare förankrat i äldre generationer än i yngre som kan ha betydelse varför coaching kommit mer på fram marsch?

Vi lever i en digital tidsålder som snurrar så fort att bara ett fåtal människor hinner hänga med i utvecklingen. I den så kan vi se hur människor tappar bort de äkta känslorna och/eller blandar ihop dem. Man ser inte saker för vad de är utan för vad man vill att de ska vara. Man gömmer sig bakom en fasad av lyckliga bilder och uttryck i sociala medier.
Allt blir som en jakt.
I och med att många lever sina liv i cyberrymden växer också längtan efter mänsklig kontakt.
Visst, många har både familj, vänner och arbetskamrater men pratar människor på riktigt med varann? Lyssnar vi på varann? Har våra nära förmågan och tiden att stötta och lyfta fram oss som vi behöver? Kan våra nära ställa frågor utan att ha sitt ego inblandat och utan värderingar?
Ska de överhuvudtaget blandas in i våra visioner och drömmar?

Många är de gånger man kan se att individen tror att hen blir lyssnad till vid fikabordet men att undermedvetet känner hen att hen inte fått äkta uppmärksamhet. Tittar man noga kan man se små, små skiftningar på både kroppsspråket och ansiktsuttryck. Är det signaler från det undermedvetna om att man inte är sedd och hörd? Finns det andra tecken på understimulans från vårt undermedvetna? Rastlöshet, trötthet, irritation, brist på koncentration kanske?
Och så finns det så klart dem som känner direkt att de inte fått den uppmärksamhet som de förtjänar, som tom öppet visar sin besvikelse och kanske med en känsla av att de inte vill säga något mer inför samma person/grupp.
Det finns en stor rädsla. En rädsla att någon ska ha en annorlunda åsikt, ett tyckande som avviker från sin egen, en gliring som flyger genom luften och man framställs som en dumbom.

Allt fler blir sökare. Efter en högre mening, något som ger ro i själen, som är mer greppbart, som ger resultat etc. Listan kan göras lång. Kan det vara det som gör att många hittar vägen till en coach? Har det betydelse att många vet att i coachingen pratar man här och nu, inte om dåtid och att det alltid handlar om utveckling?
Mår man dåligt går man ju i terapi.
Hur stor påverkan har det, att många företag idag utbildar både sina ledare och medarbetare i olika coaching metoder? Om det är tio stycken som blir coachad på en arbetsplats så är det troligt att minst tio till får veta hur coaching går till.
Vill människan tillbaka till ”back to basic” – hjärta och hjärna?
Eller är det en kombination av allt och lite till?

”Vi fick två öron och en mun för att vi borde lyssna mer än vi pratar!”

/italienskt ordspråk.

Det är stor skillnad mellan att höra och lyssna.
Många är de gånger som jag fått reaktionerna ”Åh vilken bra fråga du ställde!”, ”Det är så skönt att få prata med någon som är intresserad av mig!” och ”Tänk vad skönt och enkelt det är när man får bolla med någon som inte blandar in sina egna värderingar i samtalet!”.
Min upplevelse av situationen är att jag inte sagt speciellt mycket eller ställt så anmärkningsvärda frågor. Det är fantastiskt och effektivt att lyssna till det klienten både säger och inte.
Att få rätt frågor ställd till sig ger en känsla av att bli sedd och hörd. Rätten att existera, omtanke, delaktighet och förståelse är några av de mänskliga behoven som är grunden i vår identitet, oavsett kultur.
Gemene man förefaller att gilla tydlighet (mål) och att återkoppla sina åtaganden. Det handlar inte bara om att man inte kan låta bli att utföra sin uppgift och att ha någon som håller koll på en, utan att det också har en gemenskaps- och anförtroende koppling. Ungefär som att dela en hemlighet med någon.
Insikt ger också en underbar känsla, dvs endorfinpåslag, så därför vill man gärna skynda sig att utföra sin uppgift för att sedan kunna tala om hur duktig man har varit, för då får man en belöning i form av ännu ett endorfinpåslag och bekräftelse.
Det är otroligt spännande och intressant för mig att få vara med och tolka världen ur en annan människas synvinkel på det sätt som sker i en coachsituation.

Som jag nämnde i början så jagar människan i mångt och mycket en quick fix lösning och jag anser att coaching ger klienten en sådan känsla. Klienten får ett direktresultat i form av en insikt. Det är, enligt mig, en av anledningarna till att coachingen blivit populär. Trots många reklammiljoner får inte ens Lóreal med sina krämer och slogan ”Because you´re worth it!” samma resultat.
I en trygg miljö och på väldigt kort stund uppfylls klientens grundläggande mänskliga behov, får tillgång till sin inre potential och de dolda möjligheterna görs synliga. Eller uttryckt på ett enklare sätt, coachen lyfter fram klientens innersta tankar och känslor som sedan omvandlas till konkreta mål. Klienten uppfattar det som om att någon förstår hen på ett djupare plan och som om coachen serverat en lösning, fast hen kom med den själv.

Min starkta övertygelse är att det är viktigare att komma till insikt och reflektera, istället för att ha förutfattade meningar och åsikter. Vinsten är att man lär känna sig själv mycket bättre.
Om inte du känner ditt sanna jag, vem gör det då? 

Hur mycket tid lägger du på egentligen på att göra vardagen till en mer själsligare upplevelse? Något som ändrar känslan till en tidslös glädje?