Frågor från Podden Utan Dig – Äg din sorg!

Del 1

Det är så roligt att jag har fått varit med i Emelie och Alexandras podd och här kommer jag att försöka besvara de frågor som blev skickade till dem inför inspelningen av podden men inte hanns med eller i alla fall så blir de i skrivt besvarade här. Förhoppningsvis har jag hjälpt till att skapa lite mer klarhet i dessa frågor.😊🙏

Utan Dig AB på Instagram

Poddavsnittet med mitt deltagande

Det som är viktigt att poängtera, är att jag alltid pratar utifrån mitt perspektiv och tro.
Det betyder att ingen annan behöver ha vare sig min tro, tro på allt jag säger

eller gilla allt jag säger. Vi är alla unika individer med olika erfarenheter

och livsåskådningar, och det är viktigt att vara medveten om att det som fungerar

för en person kanske inte fungerar för en annan.

Vi bör därför alltid visa respekt för allas tro och perspektiv.

Detta gäller även om vi inte alltid förstår.

”Vad händer när man dör?”

För att lättare förklara detta behöver jag börja i den här änden.
Universum består av energi, frekvenser och vibrationer. Med andra ord, du och jag, stolen vi sitter på, bilen, husdjuret ja allt är energi och allt vibrerar på en viss frekvens och har en viss sammansättning av energi. Det är därför vi kan se, känna och interagera med dessa saker.
Denna insikt har sedan långt tillbaka öppnat upp möjligheter inom vetenskap och teknik. Till exempel används dessa principer inom medicin för att bota sjukdomar och inom teknologi för att utveckla nya material och produkter.
Din och min, allas våra själar är alltså energier och en del av den universella energin och det vibrerande fältet som helhet. Vår själ är ett högre medvetande som existerar bortom den fysiska kroppen och det materiella universum.
När din själ valde att inkarnera en del av sig i en fysisk kropp för att uppleva livet på jorden, anpassade den sig till den lägre vibrationsnivån som finns i den fysiska verkligheten. På så sätt kan vi uppleva alla de saker som är möjliga att uppleva som människor: kärlek, glädje, sorg, smärta och så vidare.

Så allt hänger ihop genom denna energi. Det finns ingen separation.
Trots att vi som människor kan känna oss som separata individer med egna identiteter och liv, är vi faktiskt en del av en större enhet. Vi delar en gemensam källa av energi och existerar i samma vibrerande fält som allt annat i universum. På detta sätt är vi inte separerade från varandra, utan snarare en del av en större helhet. Det finns inget jag endast ett vi.

Döden existerar därför inte, det är endast en illusion.
När den fysiska kroppen dör så återvänder själen hem, till en enhetlig högt andlig medvetenhet.
Förenklat skulle man kunna säga att den fysiska kroppen har kommit till sitt utgångsdatum för denna gång.
Tyvärr uppfattar den fysiska människan döden ofta som en slutpunkt, men är egentligen inte en separation eller slutet på vår existens. Det är en ny start!
Då vår själ är en energi som är en del av det universella energifältet, fortsätter den att existera även efter att vår fysiska kropp har dött. Döden blir då snarare en övergång till en annan form av existens och en fortsättning på vår själs resa genom universum.

”Hur snart kan man få kontakt med en anhörig efter att de dött?”

”Kan man “vilja för mycket” , se tecken etc , så att det får motsatt effekt?”

“Finns det någon tidsgräns (eller annan “gräns”) för när de döda inte är mottagliga mer?“

Det finns ingen bestämd tidsram om och när (hur snart) man kan få kontakt med andevärlden. Ibland kan kontakten ske i princip omedelbart efter en persons död, jag har haft sessioner där inte ens begravningen ännu ägt rum efter den avlidna, medan det i andra fall kan ta längre tid.

Jag vill säga att det istället beror på andra faktorer ex. som klientens egen energi, tilltro och avsikt. Det här är något som klienten kanske inte alls är medveten om eller inte vill se sanningen om. Man kan lura sig själv men inte andevärlden.

Andevärlden finns alltid tillgänglig för oss, de vill inget hellre än att hjälpa oss framåt, med andra ord så finns det ingen tidsgräns eller avslut på att få kontakt med andevärlden. Däremot kan den fysiska personen uppleva ex mindre kontakt periodvis och det beror på den utveckling personen går igenom.

Kliver man som klient in i en session med inställningen att någon speciell måste komma, att man har ett sk tunnelseende, så är risken att man blir besviken. När man vill/kräver att en specifik själ från andevärlden skall kliva fram så är det lätt att man låser sin egen energi (skapar blockeringar).
Det spelar då ingen roll vad jag än förmedlar och hur korrekt informationen är, klienten hör och förstår inte det jag säger eftersom klienten är någon annanstans med sin tanke och önskan (tunnelseende).
Om klienten också befinner sig i ett sorgestadie och andevärlden känner att det finns en risk att klienten dippar ned djupare i en sorg (även om det i tid är länge sedan) kliver den man helst önskat inte fram.
Jag har också varit med om klienter som har ett extremt kontrollbehov och vill försöka styra mig, sessionen och andevärlden. Behöver jag säga att det fungerar dåligt?

Och man kan undra varför man ska vifta bort den eller dom övriga i andevärlden som önskar förmedla ett budskap av kärlek och helande?
Ibland har det hänt att det varit en släkting eller vän till ens partner eller föräldrar som kliver fram men budskapet som de för fram är specifikt och inte generellt, klienten vet/förstår alltid vilket budskapet är.

Det bästa är att kliva in i en session med en öppen och positiv inställning samt en intention att det faktiskt ska bli roligt och spännande. Att man bjuder in alla i andevärlden som vill ge ett budskap. Det är jag som ber mitt andliga team att hjälpa till att hålla ordning i kön, så att andevärlden lättare skickar fram den eller dom som tillhör klienten under sessionen.
Och att ha tillit till att den information som kommer fram är den som är menad att komma fram i nuet och att man välkomnar det som kommer. Även om man inte förstår allt direkt.
Jag säger alltid att man får inte det man vill ha, man får det man i nuet behöver!

Det som är viktigt att förstå, är att jag inte styr över Andevärlden utan jag är bara ett verktyg, det betyder att jag inte vet vem som kommer att kliva fram under sessionen.

Att få kontakt med sina nära och kära genom en sk kanalisering ger tröst och är en väldigt helande upplevelse. Många klienter uttrycker direkt att de känner en tyngd som lyfts bort under sessionen och ibland förstår inte klienten förrän långt senare hur helande och viktig sessionen faktiskt var.

”Jag vill så gärna komma i kontakt med min döda mamma! Men hur gör man?”

”Kan man göra något för att bli mer mottaglig?”

”Kan de döda känna av om vi är rädda/ inte vill att de ska visa sig?”

Som jag sa här ovanför så bör man ha ett öppet och en positiv inställning till mötet med ett medium och att vår egen energi är viktig.

Man kan också innan en session gärna ställa fram ett foto på den man önskar ska kliva fram, prata med personen, berätta roliga historier tillsammans med och om personen (skratt och glädje är bra energi) och man kan gärna be personen att ta upp något specifikt vid mötet med mediumet.

Kommer man till mig så brukar jag föreslå att man tar med ett foto i ett kuvert som jag kan hålla mellan mina händer alt att man har det bredvid sig när man har en distanssession (zoom el telefon).

Andevärlden med sitt högre medvetande vet vad vi behöver och ger oss alltid de budskap och den vägledning som är mest passande för oss just nu. Den fysiska människan kan dock tolka och uppleva det som skrämmande, man blir rädd. Ofta omtalar man det som spökerier av olika slag och/eller att en ande är för närgången etc. Rädsla kommer alltid av att man inte förstår eller kan förklara det man upplever. Andevärlden vill aldrig något ont utan vill förmedla något viktigt och gör därför det de kan för att få uppmärksamhet.

Del 2 kommer snart.